Eko-bloggen

Det har i övermorgon, den 12:e april gått 20 år sedan den s k första krisen i Srebrenica. Den 12:e april 1993 besköts den bosniakiska enklaven Srebrenica med sju raketer av bosnienserberna. Raketerna slog ner mitt bland flyktingar och enligt läkare på plats dog 36 människor omedelbart och mer än 100 skadades. Dagen efter gjorde Storbritanniens tidigare premiärminister Margret Thatcher ett kraftfullt utspel i BBC

Aldrig hade jag trott att vi skulle se ett liknande slagfält i Europa igen! Med barn, lemlästade, mördade, sårade, slaktade! Vi kan inte fortsätta så här! Ni måste vidta kraftiga åtgärder för att stoppa de blodtörstiga serbernas politik!

Måhända hade Margret Thatcher fel i mycket. Men om hon fått bestämma hade inte Srebrenica-massakern i juli 1995 inträffat. Bosnienkriget började 1992. Bosnien var ett självständigt land, erkänt av bland andra EU från april 1992 och fullvärdig medlem av FN. Som sådant omfattades Bosnien av rätten till självförsvar. Det formuleras i FN-stadgans Artikel 51 som

..den naturliga rätten till individuellt eller kollektivt självförsvar i händelse av ett väpnat angrepp …

Trots detta kom Bosnien att under kriget från 1992 till 1995 beläggas med ett vapenembargo som i praktiken gjorde landet värnlöst. Margeret Thatcher var under hela kriget en skarp kritiker av vapenembargot och omvärldens ovilja att bomba kanonerna runt de bosnisk städerna.

Sverige bidrog under statsminister Carl Bildt till att upprätthålla vapenembargot gentemot Bosniens regering. Gång på gång tog statsministern och utrikesminister Margaretha af Ugglas ställning för embargot i riksdagsdebatter. Den 28:e april 1994 fick statsministern en direkt fråga från Lennart Rohdin (FP) om hur länge det var försvarbart att upprätthålla vapenembargot. Under april 1994 hade serberna genomfört en offensiv mot den bosniska enklaven Gorazde. Gorazde hade av FN förklarats vara en s k safe area men under offensiven hade bosnienserberna bland annat beskjutit enklavens sjukhus med granater. Statsministerns menade i sitt svar att ”det verkar [inte] vara bristen på vapen som är det mest dominerande [problemet]”. Två gånger, i december 1992 och december 1993 lade Sverige ned sin röst när FN:s Generalförsamling röstade för att uppmana Säkerhetsrådet att undanta Bosnien från embargot.

Men för Bosniens regering var bristen på vapen ett dominerande och i högsta grad reellt problem. Redan från början av kriget ända till freden krävde man att vapenembargot skulle hävas. I augusti 1992 förklarade landets FN-ambassadör Mohamed Sacirbey att ”Vi har 50 000 människor i Sarajevo som är redo att slåss. Vi vill inte att era pojkar ska dö på Balkan, allt som vi behöver är sofistikerade luftstridskrafter som kan slå ut kanonerna som bombar våra städer…”

Kofi Annan skrev i sin rapport om Srebrenica att ”[FN:s] vapenembargo mot den internationellt erkända regeringen i Bosnien-Hercegovina inte åstadkom mer än att frysa den militära obalans som rått inom forna Jugoslavien”. Enligt Kofi Annan kunde varken en humanitär insats eller fredsbevarande styrka kunde lösa ett problem ”som skrek efter en politisk-militär lösning”.

Kriget i Bosnien kom att fortsätta i mer än två år. Omvärldens eftergiftspolitik gentemot Milosevics mordiska regim resulterade i Srebrenica-massakern. Inte förrän kriget vände och en kroatisk/bosnisk-allians drev bort serberna från 20 procent av landets territorium undertecknades fredsavtalet i Dayton.

Under hösten har Jonas Gardells första bok i serien Torka aldrig tårar utan handskar släppts i bokhandeln. När sedan hela tv-serien sändes, d v s även filmatiseringarna av bok 2 och 3 i serien, visste min lycka inga gränser.

Sveriges Radio och SvT har verkligen överträffat sig själva med bra dokumentärer om hiv/aids. Vi har fått lära känna människorna bakom sjukdomen, bl a patienterna Örn Lindstrand och Steve Sjöqvist. Jag är alldeles mållös. (SR:s Smittad, SR:s Lasarusåret, SvT:s Smittad)

Mållös i dubbel bemärkelse. Fortfarande dör människor i aids. En hiv-infektion är verkligen inte att leka med. Samtidigt som toleransen i Sverige blir större ökar hotet, kränkningarna och hatet mot hbt-personer runtom i världen i länder som Ryssland, Vitryssland, Ungern, Iran, Irak – och många afrikanska länder med Uganda som det kanske mest alarmerande exemplet.

Karim Ssempijja hotas nu av utvisning till Uganda. Karim Ssempijja har fått avslag på sin asylansökan. Karim Ssempijja är homosexuell och hiv-positiv.

Igår skrev jag tillsammans med Jonas Gardell, Mian Lodalen och Mona Sahlin på Expressens kulturdebatt att Karim måste få stanna i Sverige. Att vara homosexuell och hiv-positiv i Uganda är en dubbel dödsdom.

Det lagförslag om skärpt straff för homosexuella som återigen diskuteras i Uganda innebär att Karims utvisning inte kan genomföras. Sverige måste sluta utvisa homosexuella till länder där homosexualitet är kriminaliserat!

Jag har tidigare skrivit om Gert Fylkings uttalande i Radio 1. Gert Fylking blev avstängd för uttalandet:

”Vi har fått tag på många andra [krigsförbrytare] också. Vi har fått tag på de här serberna som betedde sig som ena jävla svin och hade ihjäl hundratusentals människor på flykt. Dem har vi fått tag på. Men tror du att de döms av serberna? Nej, serberna hyllar dem som hjältar. Vilka är då psykopater? Är det den större delen av den serbiska befolkningen som är dum i huvudet eller är det bara de här människorna som nu är dömda för krigsförbrytelser som är dumma i huvudet?”

Både jag och Expo-medarbetaren Lisa Bjurwald tyckte att det var fegt att stänga av Gert Fylking. Kopplingen mellan den norske terroristen Anders Behring Breivik och serbiska krigsförbrytare är inte långsökt.

Senare blev Gert friad av Justiekanslern:

Syftet med lagstiftningen om hets mot folkgrupp har inte varit att motverka kritik av folkgrupper eller av skilda företeelser knutna till grupperna.

Kritiken mot Gert Fylking har varit hård. Kanske allra hårdast har den socialdemokratiska lokalpolitikern Krister Kronlid från Uddevalla varit. Hans tonläge har varit uppskruvat och det går inte att befria sig från misstanken att han har en dold agenda. Men hans anklagelse i DN finns det alltså inte fog för:

– Gert Fylking har gjort sig skyldig till två brott, förtal men också hets mot folkgrupp. Han sitter på en maktposition som han har missbrukat när han väljer att följa vissa extremgruppers strömningar och ge sig på en etnisk minoritet i Sverige. Det är totalt oacceptabelt och vi måste lagföra honom och hans radiokanal för detta.

Jag skulle nog vilja påstå att det är Krister Kronlid som missbrukar sin maktposition. Han kastar anklagelser omkring sig som han uppenbarligen inte begriper sig på. Det är märkligt att DN trycker hans ovederhäftiga anklagelser.

Att skriva är på sätt o vis en konst. Å andra sidan ett hantverk.

Två moderata riksdagsledamöter har skrivit ett makalöst inlägg på SvD.se. En av dem, Fredrik Schulte, menade att jag var vänster när jag kritiserade företaget Arla för att man slagit ut småföretag i tredje världen med EU:s exportsubventioner.

Nå.

Artikeln som de har skrivit är så rolig!! De använder sådana härliga ord att jag bara vill dö av skratt:

Vi menar att unga som grupp bör respondera särskilt väl på ökade ekonomiska incitament.

Respondera?! HA! Vem skriver de för? Här är en annan godbit (strunta i vad det står)

Inte enbart därför att det är en populär reform som givit omfattande skattesänkningar för stora breda grupper eller för att det är den resursmässigt mest omfattande reformen, utan snarare därför att jobbskatteavdraget tillsammans med förändringarna av bidragssystemen utgör en av samtidens mest omfattande strukturella reformer av den svenska arbetsmarkanden.

Mina damer o herrar! Ni har precis bevittnat en mening på 360 tecken! En dryg sjättedels insändare till lokaltidningen i en mening!

Här är en annan liten godbit till mening (besvära dig inte med att läsa den heller)

Genom ett förstärkt jobbskatteavdrag (med nästan den dubbla omfattningen) har vi kunnat se hur påtagligt fler äldre valt att stanna kvar i arbetslivet, vilket tydligt visat att ekonomiska incitament spelar roll: är behållningen av att arbeta tillräckligt stor i förhållande till att enbart leva på pension, fortsätter fler att jobba efter 65.

En mening på hela 343 tecken!

Och skribenternas budskap? Att sänkta skatter ger fler jobb. Visst.

Ps Notera att artikeln inte är en replik så de har inte haft bråttom. Det är inget hafsverk utan de har haft all tid i världen på sig. Nu förstår jag helt plötsligt varför politiker anlitar PR-firmor. De behöver hjälp att skriva

Fredrik Segerfeldt är en gammal Timbro-medarbetare som i fin gammal Timbro-tradition inte drar sig för att servera den ena galna slutsatsen efter den andra. Nu senast i en blogginlägg om Bosnien.

Av Fredrik Segerfeldt får vi bland annat veta att:

Bosnien är som ett minijugoslavien, med tre folkgrupper: bosniaker, serber och kroater. De vill inte leva ihop.

Dom vill inte leva ihop! Inte ens de som faktiskt gör det är man frestad att fråga? Det var nog, det absolut dummaste och mest enfaldiga påståendet som jag någonsin läst om Bosnien. En jättegeneralisering levererad bara så där.

Sedan börjar Fredrik resonera kring vad som skiljer de tre folkgrupperna åt

Som utomstående är det mycket svårt att förstå vad som egentligen skiljer de tre folkgrupperna åt. …Den vanligaste förklaringen till särskiljningen brukar vara religionen. Serberna är ortodoxa, kroaterna är katoliker och bosniakerna muslimer.

Inte mycket till särskiljning i mina ögon. De flesta bosniaker som jag mött har varit ateister och således med alla mått mätt synnerligen dåliga muslimer. Jag skulle vilja påstå att ingenting skiljer folkgrupperna från varandra mer än de etiketter som makthungriga nationalistiska politiker satt på dem.

Därefter hemfaller Fredrik Segerfeldt åt ren serbnationalistisk propaganda när han (likt ett eko av Milosevic, Karadzic eller Mladic) förklarar att:

Faktum är att bosniakerna historiskt sett inte är någon egen folkgrupp, utan serber och kroater som under de femhundra år som Bosnien var en del av det ottomanska riket konverterade till islam.

WOW! Dont even go there! En klockren förolämpning mot människor som utsatts för efterkrigstidens enda europeiska folkmord: Ni är inte ens ett folk.

(Dessutom är det fel i sak men so what? Även om det var sant? Vad skulle det spela för roll?)

Jag ska bara avsluta med en sista godbit ur Fredrik Segerfeldts provocerande shaskigheter.

Ta exempelvis de serber som bodde i kroatiska Krajina, på gränsen till Bosnien. I hundratals år hade de bott där, skattebefriade i av Österrike-Ungern för att de utgjorde ett militärt skydd mot det ottomanska riket. De talade samma dialekt som kroaterna i grannbyarna och var inte särskilt religiösa. Ändå behöll såväl de som kroaterna sina särdrag. Hur det gick till och varför begriper jag inte. Det är ungefär som jag som bleking skulle gå runt och fortfarande känna mig som dansk. De var serber så till den milda grad att de utropade en självständig serbisk stat när Kroatien 1992 förklarade sig självständigt från Jugoslavien. (Den snabbaste och mest omfattande etniska resningen i Europa i modern tid ägde också rum där, när hundratusentals serber blev fördrivna/flydde från Kroatien till Serbien).

I själva verket var det Milosevic långa fingrar som startade kriget i Krajina:

Milan Babić, former President of Serbian Krajina, testified to the International Criminal Tribunal for the former Yugoslavia (ICTY) that Krajina was provided weapons by Slobodan Milošević’s government in Serbia, and that Krajina was economically and financially dependent upon Serbia.[7] Babic testified that Milošević held de facto control over both the Army of Serbian Krajina and the Yugoslav People’s Army during its actions in Krajina via an alternate chain of command through the Serbian police.[8]

Det är mycket möjligt att Kroaternas Operation Storm 1995 innebar den snabbaste och mest omfattande etniska rensningen i Europa i modern tid. Men jag skulle nog tro att den etniska rensning som drabbade Bosnien 1992, då under loppet av ett par tre månader, 750 000 människor fördrevs/mördades/plundrades/våldtogs från motsvarande 60 procent av Bosniens territorium var både mer omfattande och snabbare.

Fredrik, grattis du har vunnit en kaktus! Och en dumstrut!

Ps F ö var det 1991 som Kroatien utropade sin självständighet (inte ens det har Fredrik koll på). Strax därefter inleddes de blodiga belägringarna av Vukovar och Dubrovnik som Fredrik Segerfeldt händelsevis råkade utelämna i sin historieskrivning.